KoppErin

Glass-i-sängen-koppErin.

Nu har det varit lillskrottans tur. Vattkoppor, men med allt julstök har 'dokumentationen' av kopporna inte varit lika noggrann som Antons men utvecklingen var ungefär densamma - prickar, koppor, feber, kli. :\

Juldagsutklädd koppErin

Hon har haft två nätter med oroligt sovande och hög feber, jämför med Antons ena natt, och hon är mycket mer koppig än storebror. 'Jag är världens sjukaste barn' sa hon häromkvällen men när hon såg bilden på kusin Alice (som fick sina koppor samtidigt) ångrade hon sig...nog såg Alice sjukare ut...

KoppAlice

Imorse vaknade min lilltjej mycket piggare så NU måste väl ändå det värsta vara över...! *håller tummarna*

God Jul!

Goda maten.
God Jul!

Vattkoppor!

Dag 2. (lördag) Kvällen innan hade vi hittat en koppa och en prick till. Vattkoppor eller inte? var då frågan. Efter konsultation av mor till hyfsat nyligen koppdrappade barn (aka. Storasyster), fick vi bekräftat att jovisstsjutton var det vattkoppor...om nu inte det snabbt ökande mängden prickar avslöjat detsamma. ;)

Ryggen dag 3. (söndag) Huj vad snabbt det kommer koppor! Och med dom en hög feber som gör att lilleman behöver sova middag ett par ggr/dag. Hyfsat gott humör trots allt men natten till måndag kliade det rejält och det blev inte mycket sömn för någon av oss... Själv var/är jag stel som en pinne efter att ha legat brevid och klappat/kliat på ryggen halva den natten.

Bilder från dag 4 (måndag) är fortfarande i telefonen. Ömt. Kinkigt. Kli:igt. Hög feber.

Lillasyster kom förbi med PoxClin, som inhandlats efter tips från Bästa A. Det hjälpte gott, han sov i 2½ timme efter att jag smörjt in han med skummet, det måste ha lindrat klådan rejält! :)

Dag 5. (tisdag)

Han vaknade med närmare 40C feber idag. Isglass till frukost kändes helt OK! :) Efter gott resultat av febernedsättande och skön, varm, lååångdusch kändes Anton nästan som ny igen. Han orkade busa med lillasyster och lussa/leka hemma hos kusinerna på eftermiddagen. 

Jag tror att det värsta är över nu och att han är på bättringsväg! :)

GLAD LUCIA!

Lucia 2011

 Elsa, Julia, Anton (vart tog Erin vägen?!) ;)

Testing

Provar att blogga från Ray. :-)

the twilight saga - breaking dawn part 1

(in English to keep the language the same as previous posts)

On Satuday my sisters and I had booked ourselves an 'Twiday' at mums (who minded the kiddies with brother-in-law). :) 6 hours of... debating the good, bad and ugly, acting capabilities (or not! ;)), what had been left out (or should've been), what's up with all the bad fake blondes (?!) ;p , swooning over vampires and werewolves, eating rubbish and some fruit :) before it was finally time to go to the cinema and see the eagerly awaited Breaking Dawn - part 1. :)

OMG! OMG! OMG! ;)
I love, love, love it!! Perfect! I've got a new favourite movie in the saga! :) :) :) Sure, it's never going to be The Books but this movie was good! :)

We were all a bit (OK, a lot!) concerned about where the ending was going to be it could've been wrong but it ended right! :D Ending the movie where it did makes sense. :) Now I don't mind (well I do, a little bit! ;)) waiting for about a year for the next movie...

Kristen must have gotten some acting lessons, or perhaps she finally managed to 'tune in' to Bella's pregnancy misery... Kristen does misery well, but she's not managed to do Bella as well. I'm keeping fingers and toes crossed that she's had what it takes to do Bella in part 2. :) :) :)

Loved it! :) Best though, was the whole day spent with my sisters. ♥

November?

Var har den här månaden tagit vägen...?? November brukar kännas som läääängsta månaden på året och så kom och var den (så gott som) över i ett nafs! Det har väl mest varit jobb, livspussel och vardag, som det brukar vara. :)

Jag hade en trevlig helg hemifrån i början av månaden, som helt var min och nu i helgen var det Twiday (eget inlägg kommer?) med systrarna. :)

Barnen då...? Ja, de har väl fått passa in livspusslandet, som den senaste tiden har inneburit en hel del mer Mommo-tid och kusinlek. :) :) :)

Snart är december här, med lussetåg, tomtar, glitter och snö (?). Storasyster är den jultokiga av oss så jag lämnar, med lite jag-är-ingen-pyssel/julkul/bullmamma-skam, julbak/stök/'kul' åt henne. :) :) :) ...och försöker trösta mig med att vi alla är bra på olika saker... (undrar bara vad min 'bra'-grej är?)

Tacksam är jag i alla fall att julstöket blir av utan min otålighet. ♥

På återseende!

Anton 6 år

Nu, först nu är han, vår förstfödde, 6 år. :) För...om du inte visste, så har man inte fyllt år förrän man fått födelsedagstårta och eftersom det inte blev någon tårta på dagen så blev han alltså inte 6 år gammal förräns idag - då han faktiskt fick två tårtor! ;)

I tisdags, då han i min mening blev på tok för stora 6, vaknade vi tidigt ("tack" vare vintertidsomställning av klockan). Jag tror vi får vänta minst 10 år till innan vi kan väcka/överraska honom på födelsedagsmorgonen med sång och paket. :) Redan 5:45 öppnades paketen! :) :) :) Ingen chans att jag ställer klocka på 5 för att hinna före honom! ;D

Presentdags!

Pressie time!

Tidigt hoppbyggande av legorobotgubben.

Early assembling of lego robot dude. ;)

Morgonpigg som han är var det inga problem, värre var det nog för pappa. ;)

Being an early bird, he had no problems getting the job done. I think it was harder for Daddy. ;)

Idag var det då dags Kalaset. :) Först kom kompisarna, tyvärr utan bästisen C som var saknad. Det lektes och åts och dracks och lektes lite mera. :) Lagom till att det kändes som om det var dags att avrunda, var det dags att avrunda! :) :) :)

Efter att kompiskalasandet var klart kom Familjen och stannade härligt länge. :) Många roliga presenter blev det också såklart, utklädningskläder, lego, dataspel, beyblades, mera lego, bok, pengar och en klar favorit var en STOR mjukisBuzz från mostrarna med familj/karlar (i skrivande stund ligger Buzz varmt omstoppad och tätt intill den sovande 6-åringen). :) :) :)

Mommo och Anton klurar på legoinstruktioner.

My mum and Anton are pondering the lego instruction manual. :)

Aargh! :D Helt underbar Jack Sparrow-dräkt!

Aargh! :D In his brilliant Jack Sparrow costume!

:D

2:a födelsedagstårtan. Nöjd kille!

2nd birthday cake. Well pleased little guy! :)

När Anton kom till världen. ♥

(nedtecknat 2005-11-22, redigerad för bloggen 2011-10-31)
In English - please scroll down.

Tisdagen den 1/11-05 kl.06.18 föddes Anton på Östras KK. Han vägde 3685 gram och var 52 cm lång. Han föddes 2 veckor efter BF (beräknad förlossning/födelse?) och efter 54 timmars värkar. Jupp! :) :)
Nåja...endast 9 timmar räknas av barnmorska och läkare då det var först då förlossningen klassas som "aktiv" men jag måste dock säga att "vilofasen", latensfasen, kändes bra aktiv den med!

Jag vaknade vid midnatt natten till söndag (30/10) av att jag hade ont i magen, gick på toa och försökte somna om...gick inte, gjorde alldeles för ont.
"Är detta på riktigt nu?!"
"Är vår lillkille äntligen på väg...??"
Jag började med att kolla hur tätt värkarna kom - var 5:e minut...!

Jag lyckades hålla mig i en hel timme innan jag väckte Stephen för att få hjälp med att kolla längden på värkarna. Värkarna kom tätare nu, 4 min mellanrum och ca 45 sekunder långa. Ringde och pratade med barnmorskan på Mölndals sjukhus och beslöt oss för att vänta ännu lite till...var 3:e min och 55 sekunder långa var rekommendationen från barnmorskan. Slog även en signal till mamma och förvarnade henne att det nog snart var dags att åka in.

Vid 3-tiden var värkarna "tillräckligt" långa och täta för att vi skulle kunna åka in och med medveten "risk" att bli hemskickade åkte vi in till Mölndal för att se hur det gått framåt. Väl där blev jag kopplad till CTG och SÅKLART stannar värkarna av...! :/ Nu kom de endast var 10 min ungefär...och jag var bara öppen 1-1½ cm...*suck* Hade väl hoppats på liiiite mer men men... Det visade sig inte vara det "största" *fnys!* problemet... Barnmorskan förklarade för mig att de, på Mölndal, har en oskriven policy som säger att kvinnor med BMI över 35 inte får/kan föda på Mölndals KK?!? Den policyn skall ha gällt under våren/sommaren och vara en ganska så klar "regel". Hmpf! :[

(Jag blev bokad på överburenhetskontroll på Mölndal tre dagar innan förlossningen satte igång av sig självt och min bm visste uppenbarligen inte om denna regel då hon i sånt fall hade informerat mig att Mölndal inte var en valmöjlighet för mig.)

För tjockisar krävs det tydligen två läkare om-ifall-att det skulle bli behov av kejsarsnitt under förlossningen (hörde även nämnas nåt om att deras operationsbord inte "håller" för fetton). De hade inte några problem med att förlösa tjockisar vaginalt men eftersom de inte i förväg kan säga hur det går så... Jag blev alltså först hänvisad hem, då värkarbetet inte satt igång "ordentligt", och sen vidare till Östras Specialförlossning (!?!) eftersom min BMI var för hög...! :\
Vi åkte hem till mamma eftersom vi var övertygade att det skulle bli bebis under följande dag. Så fort vi lämnat sjukhuset kom värkarna igång igen... Mellan kl.5-8 var värkarna STARKA och långa, över 1 min, och kom med 3-2 mellanrum. Men jag ville verkligen inte bli hemskickad igen så vi väntade så länge vi kunde innan vi tyckte att nu måste värkarna väl ändå ha tagit ordentligt...!

När vi väntat "klart" och är redo att åka till Förlossningen igen ringer jag Spec. på Östra för att "anmäla" att jag som tjockis ska föda hos dom, blir dom MINST SAGT förvånade! "Va? Det har jag inte hört nåt om förut.... Pga din BMI?? Näe...hur menar du...? Det är väl en regel som Mölndal själva hittat på...! Du är klart JÄTTEVÄLKOMMEN att föda hos oss men inte behöver du komma till Spec. utan åk in till Normalförlossningen du, där tar dom hand om dig!". :) :)

Kl.8 kommer vi till Östra, var bara öppen 1½-2 cm (!?!). De där plågsamma timmarna hade inte gjort NÅN skillnad!? Kopplades igen till CTG:n och bums så lugnade värkarna ner sig igen...tillbaka ner till var 10:e min och helt plötsligt bara en 30-40 sek långa. Jag tror inte att barnmorskan trodde på oss när vi sa hur tätt värkarna hade kommit hemma...

Vid 12-tiden gav jag upp och vi åkte hem till mamma igen och vi lyckades alla sova i ett par timmar. Jag var helt slut! Söndagen gick...värkarna kom var 10:e min, var 5:e emellanåt och ca. 1 minut långa.

Vid midnatt, alltså 24 timmar efter att allt satt igång, åkte Stephen och jag till Östra igen för att kolla läget och få nåt som jag kunde sova på. Jag var öppen 2 cm! *SUCK!* Fick två Panocod, åkte till mamma och sov 2 timmar...slumrade sedan i 3-4 timmar till mellan värkarna.

Måndag morgon...TRÖTT! Mamma åkte en sväng till jobbet och affären. Stephen och jag gick på promenad och vilade. Fortfarande värkar ungefär var 10:e - 5:e min och 1 min långa. ONT gjorde dom också...svårt att stå och att andas när dom kom *flåsflås!* ...och dessa värkar RÄKNAS inte ens?!? Var rätt så less på allt... :(

Bästa vännen A. ringde, hon hade handlat en present och ville komma över en sväng på eftermiddagen. Jag fick en JÄTTEFIN "skyddsängel" att ha med till förlossningen som stöd. ♥ Hon kom över vid 5-tiden och då kom värkarna med ordentlig kraft! Nu var dom LÅNGA! Nästan 2 min långa och var 5:e min! AJAJAJ! Vi lyckades ändå äta middag och väntade...och väntade... A. åkte hemåt och vi väntade lite till. Denna gången skulle jag INTE åka hem igen!

Vid 20-tiden åkte vi in till Östra för tredje gången och jag var nu öppen 3 cm och värkarna var kvar även då CTG var på. Vi fick stanna! :)

Väl inskriven på avdelningen ställde jag mig i duschen, det hade hjälpt hemma hos mamma tidigare på kvällen. UNDERBART! Stod där i duschen i 2-3 timmar tills värkarna blev FÖR starka och värmen/vattentrycket inte längre hjälpte. Provade akupunktur, avslappningsnålarna i huvudet hjälpte en del men de i magen tog vi snart bort...

Nu var det slut på de smärtlindringsmetoder jag tänkt att jag skulle "klara" mig på.. Hade ju ONT och flåsandet hjälpte inte heller längre. OK - in med lustgasen och den + avslappningsCD:n hjälpte! SÅ SKÖNT att hänga över saccosäcken på knä i sängen...lugn och fiiin... HÖG som ett hus javisst :D men jag fick fortfarande tillräckligt med frisk luft så att jag kände att jag hängde med.

Tiden gick.

Vid 3-tiden på natten kom smärtan med ökad intensitet och därefter minns jag inte mycket. Ville inte ta EDA:n...men lustgasen gjorde inte längre det som den skulle. Tog för mycket, för ofta och ibland fel för att jag var så borta i smärtan och lustgasruset och jag hade fortfarande OOOOONT!! Jag var TRÖTT, uppgiven och rejält smärtpåverkad...funkade inte längre! :( Bad till sist att få EDA:n, "Den kommer snart".

Vi väntade och väntade medan Stephen och mamma gjorde sitt yttersta för att övertala mig att stanna kvar :) ;P och att åka hem inte var någon valmöjlighet. Jag var säker på att jag skulle dö och när vattnet gick nån gång vid 4 (enligt journal, mamma och S) trodde jag att det var blod som jag låg i och att det nu var kört för både bebisen och mig. :\
JAG ORKAR INTE MERA!

Till sist, efter nästan en timme, kom ÄNTLIGEN narkosläkaren som skulle sätta EDA:n! "Ligg stilla nu...", *lullullblajblajsnack* SKITSNACK! I huvudet (?) svarade jag med SÄTT BEDÖVNINGEN FÖR I HELVETE!!! Jag gör PREEEECIS VAD DU VILL bara du tar bort smärtan! Sluta snacka skit och gör det du kom hit för att göra!
Vid 5 (igen enligt journalen) började EDA:n verka och jag slumrade en liten stund. Jag kände fortfarande magen arbeta men äntligen var jag kvitt smärtan och ÄNTLIGEN fick jag VILA!

Strax innan 6 ringde jag på barnmorskan då jag tyckte att det tryckte på och att det kändes MER än tidigare...hon "kollade läget" och sa att jag var öppen 10 cm och klar och färdig för att krysta.

VA!?! Ska jag orka KRYSTA också?!? Var ju helt SLUT! ORKAR INTE!
"Flåsa inte nu utan håll inne med kraften och tryck på." Hur ska jag kunna det!? Jag har inte gjort något annat än att flåsa de senaste 2-3 dygnen!?! Jag var helt övertygad om att hon skulle vara tvungen att ta sugklockan till hjälp då jag kände att jag verkligen inte hade NÅGON styrka kvar men...! :) ...efter ett par rejäla krystningar, klipp och liten bristning kom han ut! :D :D :D Det tog inte ens 20 min, kl. 06.18 var han här! Vår Anton! ♥ Vi grät allihopa när han kom till världen.

Stephen sa att han aldrig hört ett sådant avgrundsvrål tidigare som det jag gav ifrån mig under den sista krystningen och han var säker på att att Storasyster och Svåger hade hört mig ända bort i Partille.
Antons hjärtljud sjönk något mot slutet så det var nog mycket därför det gick så fort mot slutet och det var också därför barnmorskan var tvungen att hjälpa till med saxen. Hon fick suga rent luftrören på honom då han fått i sig lite fostervatten men när doktorn kom och kollade honom och han var frisk och fin! :)

Moderkakan kom ut utan att jag var något större besvärad. Det var ett himlans pillande och pysslande innan jag var ihopsydd men sen var det festfrukost, vägning, mätning och vidare upp till BB där vi stannade tills torsdag lunchtid.

Förlossningen var en ordentlig pärs...inte alls vad jag trott, tänkt eller förväntat mig. Jag var chockad över tiden det tog och smärtan när den kom ORDENTLIGT på natten...
Tror att jag kanske hade kunnat hantera smärtan lite bättre om jag inte varit så vansinnigt TRÖTT, om inte "latensfasen" varit så lång. Jag hade ju ingen energi kvar att bearbeta smärtan när den väl kom, på "riktigt".

Situationen var som tur är aldrig akut eller farlig och det är jag tacksam för. ♥ Med lite distans till hela händelsen så kan jag säga att jag har lärt känna mig själv och min kropp på ett sätt jag aldrig kunnat utan denna erfarenhet.
Nästa gång (JA! jag kan faktiskt föreställa mig att det kan bli en NÄSTA gång!) kommer jag veta bättre...kunna mer... :)

Anton, några minuter gammal. ♥

In English:

Our Anton ♥ was born on Tuesday November 1st at 6:18 am. He weighed 8 lbs 12 oz and was 20" long.
I was two weeks over due and I’d been having painful contractions for 54 hours... However, only 9 hours of that counts as "active" labour by doctors and midwives since they start counting when you are 3-4 cm dilated. I started counting from when the PAIN started! :)


I woke up just before midnight on Saturday the October 29th with pains in my tummy, I thought I just needed to go to the toilet and then I'd be able to go back to sleep...but no luck...it hurt too much.

"Is this it?"
"Is it finally happening??"
"Has he finally decided to come out...?"
I started checking how regular my contractions were... every 5 min... Managed to keep calm and walked around the flat for about an hour before I woke Stephen so that he could start timing the contractions with me.
They came approx. every 4 min and lasted for about 35-45 sec. I called the maternity ward and we decided to wait for another while before going in...the recommendation was to wait 'til the contractions came every 3 min and lasted for about a minute.
I also called my mum (who was labour partner no.2) and told her that it shouldn't be too long 'til we had to go.


At about 3am we decided that the contractions were long and frequent enough to go to the hospital. I was very aware of there being a possibility of being sent home again but I wanted to get checked out and see what the progress was...


At the hospital I got hooked up to the CTG and OF COURSE the contractions went down, every 10 min and I was 1-1½ cm dilated (I think she was being nice adding the ½ cm). *sigh!* I had hoped for a little bit more but alright...


Rather than going home we went to mum's since we were SURE that the baby would be born that Sunday. As soon as we left the hospital the contactions returned stronger than before. Between 5 and 8 am they were STRONG and LONG, over a minute and with about 2-3 min between them. I really didn't want to have to go back home again so we waited and waited, with Stephen pacing at the front door ready to go, until we were as sure as we could be that NOW there would be progress!


Again to the hospital and the CTG and back down to contractions every 10 min!?!?! I was dialeted 1½-2 cm...those hours of torture hadn't made a bit of difference!?! *SIGH!*

I think the midwife thought we were lying when we told her how long and close the contractions had been at home... We didn't go home straight away but after a couple of hours I got fed up and decided I would rather do the waiting at mum's.

Back home again we all managed to get about an hour or two of sleep, we were all exhausted! Sunday came and went with the contractions coming every 10 min, sometimes every 5 min, and they lasted for approx. a minute.

At around midnight, 24 hours after it had all started, Stephen and I went back to the hospital for the THIRD time to check how things were going and to see about getting something that could help me sleep.
I was dialeted 2 cm!?! :( They gave me 2 pills to help me with the pain and then we went back to mums and slept for 2 hours and then rested as much as possible between the contractions for another 3-4 hours.


Monday morning...I was SO TIRED! Mum went to the grocery store and work to get her laptop so that she could work from home. Stephen and I went for a walk and rested when possible. Contractions kept coming every 5-10 min and were about a 1½ long. It was hard...and PAINFUL, difficult - almost impossible - to stand or to breathe when they came...and THESE contractions don't even count!?!

My best friend A. had bought me a gift and wanted to come over in the afternoon to see how I was doing. :) She came with a beautiful "guardian angel" for me to have with me at the hospital during delivery! ♥ She came at about 5pm and the contractions also came with a new force! 2 minutes long and every 5 minutes! PAIN! We managed to have something to eat and waited and waited and waited... A. went home and we waited some more. This time I was NOT going back home again!!

At 8pm we arrived at the hospital, FOR THE FOURTH TIME, finally the contractions were showing on the CTG and I was dialated 3 cm (yay!?) and it was OK for me to stay! :)


After being signed in to the ward I stood in the shower for a while, it had relieved the pains at mum's earlier in the evening and it felt GREAT! I stood there for 2-3 hours until the contractions became too strong and the heat/waterpressure no longer helped. I tried acupuncture, the ones that were supposed to help me relax worked best, the pain relieving ones were removed almost straight away.

I was starting to run out of methods of pain relief that I thought I'd be able to do the "job" with... It was PAINFUL and my breathing didn't help much anymore. OK...lets give the Nitrous Oxide a go! That combined with my cd of relaxing music helped! :) Felt SOOO GOOD hanging over the bean bag on my knees in the hospital bed...nice and calm...high as a kite YES :) but not too lost since I still got enough fresh air to keep track of what was going on.


Time passed.


At about 3 am (Tuesday now) the pain suddenly became even stonger and after that my memory is a bit blurry. I really didn't want to take the epidural but the Nitrous no longer helped. I took too much, often at the wrong time so I was in PAAAAIIIIN!!! Tired, fed up and no longer able to follow in the birthing process due to the pain I was in I finally asked for the epidural. "You'll get it soon. We just need to wait for the anaesthetist and she'll be here shortly."

We waited and waited for what felt like an eternity during which time mum and Stephen did their best to convince me to stay and that going home wasn't an option.
I was convinced I was going to die and when my water finally broke at about 4am (according to my medical records, Mum and S) I thought I was lying in a pool of blood...
I CAN'T TAKE THIS ANY MORE!

FINALLY, after almost an hour, they came to give me the epidural! Just before 5am (again according to med. records) the epidural stared to set in and I dozed of for a bit. I could still feel my stomach work with the contractions but the worst pain was gone and I could FINALLY get some REST!

Just before 6am I called for the midwife since I thought the pain had changed...
She "checked me out" and said I was fully dialated and she was just going to get her things ready and then I could start pushing! WHAT?! Was I supposed to have the energy to PUSH as well!?! NO WAY!

"Now don't let the air out, keep the pressure in and PUSH! when you feel the contraction." How was I supposed to do that?! I hadn't done much of anything else but breathe for 3 nights and 2 days and now I was supposed to keep it in and push...?! I was SURE I didn't have the strength left to get him out without help but... :) after pushing for all I was worth a couple of times - out he came!! :D Not even 20 minutes later, at 6.18am, he was here! Our Anton! ♥ We all cried and Stephen said that the scream that came out of me at that last push was out of this world and he was sure he wasn't going to need to call my sister and brother-in-law, who live 10 min away from the hospital, to tell them the baby was here because they must have heard me! :P


Anton's heart rate dropped at the end and that was one reason why he came out so quickly. I did tear a little bit and the midwife had to cut me as well. She also had to suck Anton's airways clean since he'd gotten some fluids in him. When the doctor came to check him out and there were no problems! :)


After all the fixing down below was done :P Anton was weighed and measured, and we got breakfast and were then transfered to the ward were we stayed until Thursday.


In summary...? Not at all what I had imagined, thought or expected. I was in a bit of a shock over how long it took and the severity of the pain when it REALLY came on Monday night...

I think I might have had a fair chance to deal with the pain better had I not been SO tired. I had no energy left to work with the pain when I really needed it... Thankfully there was never any real danger for my or Antons life and I'm TRUELY grateful for that. ♥

With a bit of distance to it all I can now say that I've gotten to know myself and my body in a way I never would have been able to if I'd been without this experience.
Next time... :D YES! I can actually imagine that there will be a NEXT time ;) I'll know better...know more...

 (written for PRU at the end of 2005, edited for blogger Oct. 31st 2011)

Anton, a few minutes 'old'. ♥

And... young E. - suddenly older. :)

Piñata...?!

Häromdagens Anton:
A: Mammaaa...?
Jag: Mmm hjärtat?
A: Jag önskar mig en piñata på mitt kalas...
Jag: ??? :D Okeeej, hur kom du tänka på det...? :) (jag skyller på Dora! ;))
A: Vetinte, jag kom bara på att jag vill ha det.

En piñata?! :D :D :D Jag som tyckte det var krångligt att fixa jordgubbstårtan i november! ;)

Anton: Mummyyy...?
Me: Mmm hun...?
A: I want a piñata for my birthday...
Me: ??? OK, what (who? I blame Dora! ;)) made you think of that??
A: Dunno, just figured I want one...

A piñata!? :D That's so not the usual party feature over here...! :D I thought it was difficult enought to one year get him a strawberry cake (that he'd had his heart set on since summer when the berries are easily available) in November...! :D

Glugg!

Nu har vi fått oss en 'riktig' glugg! ;) Den första hade redan en tand bakom så det var allt lite fusk att kalla det för glugg, men nu så! :) En alldeles riktig glugg och en tokfin ny tand brevid! :) :) :)

We've got a gap, a 'real' one this time. ;) The first 'gap' already had a tooth behind it so technically it wasn't actually a gap...but! :D Now we've got one, an actual gap, with a beautiful brand new tooth beside it. :) :) :)

Discodax! :)

Imorgon är det dags för Antons första skoldisco. :) Jag var/är helt oförberedd och oootroligt glad att jag fick ett samtal från en mamma med koll som informerade om tid/plats/pris + att hon erbjöd att skjutsa Anton hem också. :) :) :)

Undrar om min mamma alltid hade stenkoll för jag kan inte komma ihåg att jag någonsin missat något viktigt eller att jag som liten, under stor förvirring, skickats iväg till/på något... Sådär som jag känner att jag själv allt som oftast gör... :\

Eller...kanske glömmer man bort hur vimsiga ens egna föräldrar var...??? :) Jag kan ju alltid hoppas att barnen inte minns vilken hopplös mamma jag är mesta tiden.

Stor grej med första discot... :) :) Nu kan han även stolt visa upp ytterligare en glugg då tand nr. 2 lossnade idag! :D

*mammaskäms*

:D Ja-a...även mammor har grodor i munnen...! ;)

Vid matbordet slarvades det lite mer än jag orkade med och båda barnen skyllde på den andre... Måttligt road suckade jag: "Jag skiter i vem som gjorde vad, sluta nu båda två!"

Erin (i en myndig ton): "Mammaaa, du kan faktiskt säga att du inte bryr dig om vem som gjorde vad istället för att skit..." :D

Hupp! ;P Jamenjustja...! Ooops. :)

Nu har den lossnat! :)

Dålig bild men här e den, första gluggen! :)

Poor photo but here it is (or isn't ;))! The gap! 

En lös tand! :)

Ääääntligen! :) Anton har en lös tand! :D I fredags började den äntligen att lossna! :) Så som han har väntat! ♥ Han har redan hunnit få två sexårständer medan kusiner och kompisar har munnarna fulla av gluggar. :)

Det är spännande, kul och inte så lite nervöst med en lös tand "Tänk om det gör ONT...? Vad händer om den lossnar när jag sover?" Säkrast visste såklart kusinerna Julia och Elsa...min försäkran om att det inte gör ont var inte mycket värt. ;) Under helgens kalas så var han märkbart lugnad av att även E och J också *phew* sa att det inte gör ont. :)

Det är kul att vicka på tanden men, "när jag leker så glömmer jag bort att vicka på den." sa han imorse :) och tur är väl det. :) :)

Den nya tanden har redan börjat komma fram och den är stor, som två små mjölktänder så jag vet inte riktigt HUR de nya tänderna ska få plats! :)

Finally! Anton's got a loose tooth! On Friday he had a long awaited wiggly tooth! :)He's been waiting for for SO long...! ♥ He's already gotten his first two permanent molars whilst friends and cousins have their mouths full of gaps! :)

Having a loose tooth is fun and kinda scary at the same time... "Whatif it HURTS...? Whatif it comes out when I sleep??" Of course cousins J. and E. knew best about these sorts of things, my reasurrance that it doesn't hurt was not much worth. ;) After speaking with the girls on Saturday and finding out the it doesn't hurt he was much more at ease about this big-boy-event! :D

His new tooth has already started growing, so he'll not have a gap for too long...! ;) It's HUGE, :D the size of two little baby teeth...not sure how they'll all fit in... :)

Den känns lös därinne i munnen... Hur mycket kan man vicka på den...?

 Wonder how much I can wiggle it...?

Ser ni jättestora jättetanden? :)

See the new one? Huge! :)

Kalaskul Lisebergslördag!

Ojoj, KusinElsa har fyllt 6 år! Snart är det Antons tur?! :O I lördags hade SötTösen kalas och efter alla kalasgästerna åkt hem och en massa velande fram och tillbaka, pga regnets vara eller icke vara, bestämde Storasyster och jag att Jo! Vi tar Lisebergsbesöket idag! :) Sent omsider kom vi dit och barnen fick sina snordyra åkband (Tack Mommo! ♥ ) och trots att vi verkade komma på den mest välbesökta blöta helgen på säsongen så fick barnen åkt och åkt och åkt och de verkade alla vara väldigt nöjda med besöket. Vi hade lätt kunnat spendera ytterligare 3-4 timmar på "det glada" men tiden tog helt enkelt slut...! Strax efter kl. 22 kom vi hem till Mommo och jag hann t.o.m. bädda sängar och borsta barnens tänder innan småttingarna till sist slocknade efter en rekordlång rekordrolig dag! :) ♥

Photos from Saturday's visit to Liseberg.

 

 

#detärokejattkänna

Fuck cancer.

Morgonstund har guld i mun.

Imorse var det uppstigning tidigt och till råga på allt var jag tvungen att duscha (näe jag kunde inte duscha kvällen innan för jag var hemma kl.22 och ville baaara sooova! ;p) så jag fick därför masa mig ur säng 10 minuter innan senaste-snooze-tid-tiden. ;p Efter att jag fått i mig kaffe och lite liv var dags att snällt väcka mina vanligtvis morgonpigga trollungar... Det tog sin tid så då förstår nu hur tidigt det var!

Efter lite övertygande steg trollen till sist upp och efter ytterligare övertygande kom kläder på och tänder blev borstadet och till sist kom även ytterkläder på. Med andan i halsen schasade jag ut småfolket ur dörra och gjorde jag min sista snabbkontroll för att försäkra att jag kommit ihåg allt och inte glömt något så hör jag Anton säga:
- Åååh! Mammaaa...! Titta vad fiiiint!

När jag kommer ut och undrar vad det är så pekar han lyckligt på den grå-blå-rosa morgonhimlen. ♥ Min underbara guldklimp! :) I sådana ljuvliga stunder av här&nu&ingenting-annat undrar jag om det finns något jag överhuvudtaget kan lära dom...?! De har ju precis redan allt, allt som jag måste lära mig...!

:) :) :)

Med myskänsla i magen skyndade jag på mina små till bussen...tills jag kom på att jag trots allt glömt Erins regnbyxor (!) och fick skynda tillbaka hem. ;p Bussen plockade upp oss 50 meter innan hållplatsen (ibland är det allt gött att bo i byhåla!). :D

Efter att vi lämnat av Anton till fritids så såg Erin och jag en härlig hel regnbåge, som 'försvann' alldeles för snabbt pga den stigande solen... Magiskt var det i alla fall. :)

Bra start på seeeg morgon och nu, nu ska jag sova...för det är dags för likadan, om än lite mindre tidig, start imorgon bitti.

Go'natt! ♥

Inte så virrig, bara glömsk?

Ja-a...för nog visste jag väl det! Jag har stenkoll på våra/barnens grejjer! ...men...ibland glömmer jag bort vart jag lagt (glömt!) saker. För jag VISSTE att jag inte glömt Antons regnbyxor på fritids eller bussen. Jag TOG hem dom...! Men...de var ju borta! Så nya blev det. Samma dag som de användes första gången hittade jag de 'borttappade'! ;p I väskan, där jag lagt dom...när vi varit på biblioteket...!
*himlar med ögonen åt mig själv*

Sååå typiskt JAG! :p

Vad händer mera? Jag jobbar ju mest hela tiden känns det som - även om jag faktiskt var ledig för en vecka sen. Barnen e som barn är, trivs i skolan och på dagis. :) De säger söta saker som jag glömmer allt för snabbt och gör mindre söta saker som jag kommer ihåg alldeles för länge...!

I knew it! I hadn't lost his rainwear trousers! I'd "just" forgotten that I'd put them in the bag we had with us to the library... I remembered as soon as he'd gotten/and worn his new trousers for the first time...! *rolls eyes at myself!*

SOooo Me!

What else? Me working mainly. Kiddies are like kids mostly are. They say the cutest things that I forget too quickly and they do less cute things that I remember too long!

Virrpannamamma

Regnet ÖSER ner och jag kan inte hitta Antons regnbyxor...! :p Jag VET att jag tog med dem (byxor+luvan till jackan) "hem" från fritids på torsdag och det enda som kvarstår, efter att jag vänt upp o ner på huset i jakt på dem, är att jag måste ha glömt grejerna på bussen!?! :O Virrpannamamma!

Han har ett jättefint regnset i garderoben, 'tyvärr' är det fleecefodrat så det funkar liksom inte riktigt än...! :\ Om byxorna inte dykt upp på Västtrafiks hittegods imorgon måste jag ge mig in till stan och köpa ett nytt par... *mutter* Nåja! Erin växer ju i hans kläder så småningom, hade vart ännu mer 'onödigt' att köpa nya till henne... Men! Jag lyckas säkert vimsa bort hennes ytterplagg också! ;P


I'm such a scatterbrain at the moment! I just for the life of me can't remember where I've put the trousers that go with Anton's rain gear. This of course happens when we've been having torrential rain...! *sigh!* I've looked everywhere so, the only option left is that I've left them on the bus we took home from school on Thursday. The lost-and-found didn't have any trousers in today, I'll give them a call again tomorrow and if nothing has shown up I'll have to go in to town to get him a new pair... Thankfully Erin will grow into whatever he gets but...I've still got time to lose, and need to replace, her things too! ;p

BlaBlaBla...

Nu har jag snart varit (föräldra)ledig i en vecka. :) Skööönt, att bara få vara. :) Erin har ju också varit ledig från dagis och har varit supernöjd med det. Hon längtar inte alls dit, hon e nöjd med att få vara själv med 'Mammii'. ♥ Anton har gjort sin första vecka i Nollan och är lite tjurig på mig för att han ALDRIG får gå på fritids! ;) Fritids e kul! Och mitt mammahjärta lugnas lite granna...han är kanske inte så liten trots allt. ;)

Simskolan börjar igen imorgon för Anton. Eftersom jag inte fick ändan ur vagnen i våras när platser skulle bokas fanns det inte plats för lillfröken. *mammaskäms* Hoppas hon inte blir allt för ledsen...eller att en plats kanske dyker upp i gruppen? :]

I've been off for almost a week now and it feels GREAT. To be home and just chill is fab. :) Erin's been home with me too and has not missed nursery at all whilst Anton (who's been to 'school' in the mornings) is a bit annoyed with me since he "never!" gets to go to Fritids (afterschool daycare)! ;) I'm happy he likes it so, since that bit was what worried me the most about leaving the safety of nursery ...him being so big all of a sudden...but I guess he's not a baby anymore either...! ;)

Swim school starts tomorrow for our little man, since I took forever to book the class there wasn't any room for Erin in the class... I hope she'll be alright with it (or that I get a spot for her if there are cancelations!).

Blod e fint?

Målar Antons naglar röda. "Det e cooolt mammaaa, för det ser ut som bloood!". Erins svar på samma behandling tidigare idag var "Ååååh, vad FIIINT det blir.".

♥

Painting Anton's nails red. "Mummy, it's cool 'cause it looks like blood". :D Erin's respons to the same treatment was "Oooh, how Pretty!".

Hjärnan bak&fram.

Jag försöker ha ett 'allvarligt snack' men Anton, om föregående dagens busande, om att vad som är okej och inte okej, vad man får och inte får göra och om att även om nån (Erin i detta fallet, iaf enligt Anton. ;)) säger att man ska göra något så måste man själv bestämma om det är en bra idé eller inte...

Anton, ivrigt gestikulerande hur det är att bli "övertalad" till bus:
Men...! Mammaaa... Jag veeet, men! Jag kan inte bestämma själv. När Erin säger så, så är det som om hjärnan blir alldeles bak&fram så då gååår inte att tänka!

Så bra liksom...! :D :D :D Jag förstod precis vad han menade! :D Med hjärnan bak&fram blir det ju såklart fel...! :]

I'm trying to have a 'serious talk' with little man about right and wrong.
He's trying to get me to understand how it got as wrong as it did the previous day.

But...! Mammiii... I knooow but! Whenever Erin (he claims) tells me to do something it's like my brain's turned back2front and then I just caaaan't think for myself!

*little lol* :D I got it! Of course things go wrong with your brain back2front...! ;P

Faktiskt.

Återberättat av Mommo.

Efter att Erin fått en glass på Korsvägen sa lillskrott:
- Nu vill jag ha korv med bröd.

Vilket hon fick. :) När hon fått sin korv och satt sig för att äta påminner hon Mommo på sitt särkilda vis.
- Man brukar faktiskt få dricka också.

:) :) :)

Retold by Mommo:
After Erin got picke up she'd gotten an ice cream. After finishing it she promptly said:
- And now I want a hot dog.

Which Mommo of course got her. ;) When she'd gotten it and sat down she reminded her gran in her own particular manner...
- You usually get a drink too...!

:) :) :)

Äpplen!

MAAASSSSA äpplen i våra äppelträ'n i år. Hänger i tjocka klasar (ja! vi borde ha 'ansat' tidigare för finare/större skörd, men när skulle det ha hunnits med?! ;P)! :)

LOADS of apples in our trees this year.

Till och med vår 4-äpplen-per-år-träd har mängder av fina röda frukter.

Even our 4-apples-a-year-tree is heavy with fruit.

Det är inga jättestora äpplen. :)

They're not very big.

Erin börjar bli trött på att jag fotar dom hela tiden, men jag fick lov att ta en bild på hennes äpple. :)

Erin's getting a bit fed up with me taking photos of them all the time, she did a OK me to take a pic of her apple. :D

Mommotid. :)

Ojoj, blir mycket färre uppdateringar här när jag inte sitter på min ända i skolbänken hela dagarna...! ;P Mycket jobb nu...men den tunga höstmössan (redan!) på känns allt mycket längre/tyngre/segare. Därför är det så HÄRLIGT att man har små, underbara, irriterande, härliga, frustrerande, guldklimpar som liksom sliter av den där tunga mössan en stund och tvingar fram solen, i alla fall i hjärtat om inte ute - även om solen faktiskt skiner ute (och inne) idag! :)

Sen sist så har fritids gått jättebra, blir roligare för varje kompis som kommer hem från semestern! :) Anton sa igår att fritids är jättekul, roligare än dagis. Det är väl ett gott betyg! :) Erin verkar ha det gott på dagis också, utan storebror och, det är väl gott det med. ♥

Igår var det dags för Erins ensamtid med mommo, som Anton hade i juli. På morgonen lämnade vi Anton till fritids och tog bussen till Borås o vidare till Korsvägen där mommo mötte upp och jag fortsatte sen vidare till jobbet... :) Smidigt! :)

After (pre)school (which actually hasn't yet started) nursery (aka. fritids) is going well for Anton! :) He's enjoying it more and more for each friend that comes back from summer holidays! :) Erin's happy at nursery too, without her big brother there. That's good too. ♥

I'm already feeling the weight of winter on my shoulders and I'm eternally grateful for having my adorable, annoying, sweet, irritating, munchkins who force sunshine into our home regardless of the weather outside ♥ (which thankfully is sunny today)! :) :)

Yesterday it was little E's turn to have some alone time with Mommo. :) Dropping her of to her gran the bus stop before mine, on my way to work is just perfect. :D

Lilla E väntar på bussen...som aldrig kommer.

Little E waiting for the bus, that never comes...! ;)

Erin fotar sig själv (m. min tfn) för att fördriva tiden.

Erin takes pic of herself (with my phone) to pass the time. :)

Äntligen på 100-bussen till Gbg! :)

Ingen vinkar aldrig till mig när jag vinkar från bussen... sa lillplutt när hon vinkade till det folktomma busstorget. ♥

Finally on the bus to Gothenburg!

Nobody never waves at me when I do from the bus, little miss said waving to the empty square...

SLUUUTA ta min bild mammaaaa! :)

STOOOOP taking my picture mammiiii...! :D

Smyger in en sista, innan bussen åker. ;)

Sneaked in a final one before the bus left for Gbg.

Mera fritids och annat...

Fritids gick jättebra idag! :) Efter att jag fått härdsmälta imorse (orsak oklar, effekterna troliga livslånga) fick S ta hand om lämnadet... Kompisen Erik var på plats för inskolning dag1 och så fort Anton såg det så sa han hejdå pappa! du kan gå nu! ;)

På väg hem sa han...När jag har mina kompisar där (på fritids) så e det mycket roligare. :) :)

Huuuu....idag e annars ingen bra mamma-dag. Hur kommer det sig att vissa dagar bara blir sådär FEL, från början till slut...? :/  Inget jag säger hörs, inga vanliga 'knep' fungerar, det gnälls och grinas och gapas (från alla parter) ... INGET är som det ska...allt e...ja-a...skit. :P

Så som jag betett mig idag så bör nog min mammalicens dras in förevigt...f-n vad DUM jag kan vara...! :( Jag känner ju när jag håller på att koka över...när irritationen över att tjatatjatatjatatjatatjatatjata tar ur sin rätt... Jag hör ju när min röstvolym ökar och ökar (utan effekt så klart!)...men! ändå kan jag inte bromsa mig... Plötsligt står jag där, TOKSKRIKGAPVRÅLMONSTERMAMMAN! *skäms* Puh...!

Jag VET ju att gapa inte hjälper, jag VET ju att det behövs bara liiite mer tålamod och jag VET att jag borde vara liiiite mer Javisst!-mamma än Nej!-mamma...men...näääeee... Fyyyyy bubblans...! Nu 'gömmer' jag mig här framför datorn en stund i hopp om att badpoolsstojande inte ska bryta ut i den hundraelfte konflikten för idag... åtminstone inte innan jag återfått normalpuls...! *suck* och vi har fortfarande halva dagen kvar...!! :/

Blä.

Fritids.

Idag var första inskolningsdagen på fritids. Vår lilleman e snart stort skolbarn?!

Efter att vi lämnat Erin på dagis gick vi mot fritids, Anton höll hårt min hand och sa:
- Mammaaa, du går inte nånstans utan mig va?
- Klart jag inte gör. Jag går inte utan att jag först frågat om det är okej!
- Bra...

Det var lite blygt, spännande, kul samtidigt som nog var allra mest pirrigt. Han såg ut som jag kände mig när jag började på Högskolan! ;) Det blir väl kanske inte bättre bara för att man blivit större...? :D

Det gick bra idag. :)

Jag e fortfarande lite...hmmm... Alltså, jag är helt med på vikten av att börja i förskoleklass/nollan. Att snällt, under ett år, vaggas in i skolmiljön e toppen...meeeen... Fritids känns lite...tufft... 3:or och 4:or tillsammans med dessa 'småttingar' och med SÅ FÅ pedagoger... :/ Mmmm...tiden får väl utvisa... Hade aldrig satt mitt barn i en situation som jag trodde var 'farlig' eller 'osäker' jag TROR att det ordnar sig, så därför är Anton där... Önskar bara att personalen hade känts lite mer...trygg. Men, men...det ordnar sig säkert och vi vuxna ska ju också lära känna varandra...

Imorgon ska vi (helst) lämna barnen 'som vanligt' Anton var inte imponerad av förslaget så vi får se. Fröken verkar mest tro (?) att det var jag som inte vill släppa taget... *andaaas* Försöker låta det rinna av mig...fokuserar istället på allt detta kan vara/är en god läxa för mig själv i framtiden...! :) :) :)

Vi tar morgondagen som den kommer. :)

Ikväll ska denna sletna mamman får lite quality umgänge (vin+middag!) med go'aste Johanna! <3

Borås Zoo 21/7

Hello Kitty? Erin! :D

Söta storasyster och fina flickorna P. ♥

Big sis ♥ and her girls. ♥

Apor (?) i aphuset. ;)

Monkeys? ;)

Akvariet e poppis hos alla barnen.

The tiny aquarium is a big hit with all the kiddies.

Elsa älskar fiskar

Elsa ♥ fishies

Jag o Systra Mi.

Me and ma sis.